Den obehagliga försäsongskänslan

Axlarna sitter som limmade uppe runt öronen. Blicken är flackande och tålamodet är i botten.
- Det måste hända något nu. Ett kast och en "grisehale" på tafsen.
-FAAAAAN!
Trassla upp? kommer inte på tal. Kapa tafsdjäveln och på med en ny. Tomt i chestbagen. -Var faan är tafsarna? Jodå hemma i hobbyrummet.
Skarva på den gamla telfonsladden, som nyss kapats av, igen. Ny spets och visst den funkar hjälpligt men inte mer.
Augustikänslan från i fjol är som bortblåst. Känslan av att ha koll, veta liksom. Det räckte med att slänga en snabb blick älven och "veta" var fisken stod och vad den tog. Nu är det som 1:a klass igen. Inget funkar. Grejerna har inte fått som rättmätiga vinteröversyn. Det är därför det fortfarande sitter en trashtafs på linan. Chestbagen har inte gåtts igenom och kompletteras med det nödvändiga som inte får ta slut.
Kastningen är minst sagt ringrostig. Borta är de knivskarpa linbågarna, förmågan att lägga ner flugan mitt i vakringen och inte hänga upp den i trädet ovanför. Inget vill sig liksom.
Jag vet, så här är det varje år och lösningen är lika enkel som självklar.
Få fisk. Inget höjer självförtroendet snabbare än att lyckas få fisk, fisk som vakar, fisk som äter. Fisk som helt enkelt tar din imitation för något ätbart och stiger för att sluka den. Är fisken sedan av bra storlek så är det kronan på verket.
När den landats så faller axlarna ner i sitt rätta läge, kastningen blir harmonisk igen och grisehalarna kommer inte längre i varje kast. Älven "öppnar" sig ingen och blir åter läsbar.
Vips så blir flugfiske åter något att älska och längta efter, drömma om och hoppas på.

Varför skriver jag då det här?
Jo för jag har ännu inte fått "Årrets första öring". Den i lite bättre, läs självförtroende höjande, storlek som jag lurat att ta min fluga för något ätbart och stigit till den.
Mina axlar dras obönhörligen uppåt, nacken spänner och ömmar och tafsen på min rulle ser ut som en telefonsladd och brister vid minsta motstånd.
Ikväll har jag smugit efter en vacker skogså med Lilla Gula för att senare byta till en större älv och AEG´n för att dunka streamer.
Vad blev resultatet då? Jo 2 pyttesmå öringar. Den storlek som istället för att glädja självkänslan snarare skjuter den närmare och närmare avgrundens kant.
Jag vill ha den där lite bättre öringen, jag vill ta den på ett sätt som visar att jag gjort rätt val av fluga, gjort en bra presentation av linan och sedan styrt den i strömmen på ett sätt som påminner så mycket om den verklig insektsdrift att öringen inte kan motstå reflexen att ta fluga i tron att nu kan jag bli mätt.
Jag hoppas det händer snart, för jag behöver det.

*Grisehale är norska för grisknorr men oxå uttrycket för en tailing loop eller som vi felaktigt kallar det "Vindknut". Oavsätt språk så är det alltid lika frustreande att få det just som du ska göra sista utlägget mot vaket.

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 01:30
Temperatur: 2,3 grader
Vind: Västlig 3,2 m/s
Molnlighet: Mulet och regnbyar
Vattenföring: 190 m3/s
Skittfiske
Lunkan