När axlar faller ner..

Den alltid återkommande vår/försommar spänningen i kroppen har funnits där en tid. Den som kommer när det inte riktigt vill sig, när tiden för fiske inte finns i den mängd man önskar och de stunder när det väl blir inte lever upp till förhoppningarna.
- Jasså ni känner inte riktigt igen er?
- Nehepp då kanske det bara är jag!
Hur som helst igår så släppte spänningen, livet fick ett ljusare innehåll och försommarglädjen spirar åter med tillförsikt om den stundande säsongen.
På min andra norgevända så passerade jag igår Grong norrut efter Namsen och i Namskogan så passade jag på att inhandla ett fiskekort och lunch. Min gode vän 24-7(AKA Bokbindaren) lyckades ringa i väntan på maten och kom med några heta tips då han är lite mer känd i området.
Utvadade så visade det sig att vinden skulle bli dagens stora motståndare och de två första ställena fick jag ge upp kampen.

En förflyttning lite nedströms från ställe två gav en vindskyddad sväng av älven och efter att ivrigt ha spanat vak i 20 minuter så lokaliserades en fisk uppströms mig. Den vakade regelmässigt på de dagsländor som kom glidande på ytan.
Först huvudet sedan ryggfenan och sista kom stjärtfenan upp, gång på gång. Jag blev stående en stund och bara insöp skådespelet.
Efter att ha lagt två för korta kast så vadade jag mig i position vid sidan av öringen, la ett kast 3-4 meter uppströms och fick ett fint flyt på flugan, för stunden en haröre-parachute kläckare.
Han tog den på samma stillsamma sätt som tidigare, huvud, ryggfena, stjärtfena i en lugn och bestämd rörelse. Uppstramining och sedan explosion. Den gick direkt till väders och visade sig hel. Vi stångades en stund innan han tog till vingarna igen.
Jag började backa mig in mot land och tog honom ganska hårt då jag saknade både håv och avsikt att behålla honom. När han under stor protest börjare närma mig lite så släpper flugan sitt grepp och spöet rätar ut. En suck lämnar min mun innan ett leende sprider sig över hela ansiktet. Vid en närmare granskning av flugan så hade kroken börjat räta ut.

Vinden kom åter och tog kommandot över älven, jag flyttade mig uppströms och gjorde två nedslag till efter älven innan jag klev ur vadarna för dagen och styrde vidare mot Mo i Rana.
Den obehagliga spänningskänslan i kroppen var borta, den släppte samtidigt med öringen och är ersatt av glädje och förväntan. Förväntan inför de kommande turerna och glädje över att säsongen är igång.
Axlarna har nu återtagit sin rätta plats.


Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 08.30
Temperatur: 8,2 grader
Vind: Sydvästlig 1,6 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 148 m3/s (15 juni)
Skittfiske
Lunkan