I Meråker möter vi upp Stjördalsälven för första gången. Den är öppen och i rörelse. Det ligger ett lock av kall dimma över ytan och begraver älven i en dyster gråhet.
Februari i en norskälvdal är sällan en symfoni av färger och så även denna dag.
Den spirande nygröna försommaren som möter alla och en var som önskar fresta storlaxen är nu utbytt mot stålgrått älvvatten och snövita stränder.
Vi stannar till vid Bruhölen och spanar efter någon antydan om liv, nåt bara men inget syns. Ingen fisk, ingen fågel ingenting.
Tankarna vandrar till världen under vattenytan. Spirar livet där?
Ligger laxromen nedbäddad i bottengruset och väntar på ljus, värme för att kläcka.
Hur gick leken i höstas? Finns det lekbottnar där vildlaxen fått plats att leka?
Idag går det inte att öppna en fisketidning idag utan larm om vildlaxens hot. Det är odlingslax som rymmer och blandar sig i leken, laxlusbälden i odlingskassarnas spår som dräper utvandrande smolt. Hårt kustnära nätfiske i fjordar och längs laxens vandringsleder och utfiskningen av haven för att få foderfisk till odlingsindustrin och kanske det värsta hoten av alla, vattenkraftutbyggnaden.
I senaste norska "Alt om fiske" finns en artikel "Tragedien Vosso"
Om den gamla fina storlaxälven Vosso i Hordaland. Älven som en gång i tiden ståtade med en snittvikt på 10,9 kg står i dag på stupets brant och bara en spillra av den gamla unika laxstamen finns kvar. Ett stort räddningsprojekt har nu dragit igång. Framtiden får utvisa om eldsjälarna lyckas.
I senaste numret av Flugfiske i Norden så skriver Thommy Gustafsson en bitande ledare om den billiga odlade norska fjordlaxen och vad som sker i dess spår. Med en stilla uppmaning om att vi skall sluta att köpa den odlade fjordlaxen så avslutar han sin ledare.
Det intressanta i det hela är att denna debatt inte på något sätt är ny för 2000-talet. För några veckor sedan ropade jag in 1982 år upplaga av ovannämnda tidning, Flugfiske i Norden.
I nummer 1 1982 så skrev dåvarande chefredaktören, mannen med pipan och legenden Bengt Öste, om sin syn på laxen som sportfisk.
Även om många år har gått och många kubikmeter vatten runnit genom turbintuberna i våra norrländska älvar så är fortfarande budksapet det samma.Om något skall ske så är det VI, SPORTFISKARE, som har makten att påverk och göra något åt det hela.
Jag vet inte riktigt men laxsuget har dämpats ordentligt senaste åren. Det känns helt enkelt fel att fiska efter något som kanske inte kommer finnas kvar i nästa generation. Jag känner mig kluven, jag förstår och har själv upplevt glädjen att få landa en lax men samtidigt så bär det mig emot. Visst C&R fiske finns ju men inför det känner jag mig ännu mer främmande. Varför skall jag ge mig rätten att "leka" med det som kanske är den sista livkraftiga spillran av en laxstam bara för att få en trofé på bild och en klapp på axeln. Det finns inga garantier att en utsatt fisk klarar sig så därför så står jag över.
Vad tycker ni, vilka tankar har ni om framtiden för fisket i allmänhet och laxfisket i synnerhet.?
Ge mig gärna kommentarer eller sänd in ett mail.
Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 19.35
Temperatur: -19,4 grader
Vind: Sydostlig 3,9m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,6 m3/s
Skittfiske
Lunkan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar