Blodsmak och visuella käftsmällar

Ja fyn fan. Det kostar på.
Idag damp mina nya skatelagg, med det utmanande namnet Volcan ner med budbilen och jag blev drygt 2000 kronor fattigare, vilket var närmare halva ord.priset - tack Rossön :-), så skulle det begås skidpremiär.
När gumman var åter från ridskolan, sonen återbördad till sin mor och dottern insomnad så var det dags. Snörade på mig de hittils helt oanvända reainköpta, oxå de halva priset, skatepjäxorna. Vickade lite på tårna och gav mig iväg.
Hunden som annars är ivrig att följa med fick dagen till ära stanna hemma. Skulle det gå åt helvete så skulle åtminstone ingen se mig inte ens hon.
Sagt och gjort 21:30 hoppade jag i skidorna i Duveds fina längdspårsystem som kvällen till ära var opistat. Nja de hade nog gjort spåren fina i morse men dagens myckna snöande hade bäddat in dem i 10-15 centi fin, kall och kärv pudersnö.
Offpistskating om man så vill.
Om jag skall snabbt sammanfatta mina tre första kilometer som skatare så blir det med blodsmak i munnen och en salamimacka som åkte hiss upp och ner i matstrupen innan den väl bestämde sig för att stanna kvar i min kropp.
Inget var gratis, tekniken usel och konditionen lämnade allt över att önska.
Nu sitter jag dock här, efter omständigheterna relativt nöjd med mig själv och planerar redan in nästa tur. Även om ångesten fäste som universalklister så fanns det en spirande glädje som då och då, läs i utförsbackarna, gjorde sig påmind och lockar till fler försök.
Drömsenariot är -5 grader, mancheterlika spår och en dragvillig hund. Sol och glada tillrop från de som passeras i den långa stigningen på 15 kilometers rundan.
Jag vet det är långt dit men va fan, nån gång kanske det nästan blir så bra :-)

Min norske vän Bokbindarn har begått vårpremiär i hemmaälven.
Spridda vak siktades men ingen av de som gjorde vakringar var villig att bita i flugan.
Rapport kom oxå från fjorden där torsk fångats på knädjupt vatten längs badstränderna när de är ute på fodersök.
Nu väntar han bara in lite skön vårvärme sedan ger sig bröderna ut på havsöringsjakt i fjorder. Gissar att det snart kommer ramla in de första fångstbilderna.

Påtal om bilder så har ytterligare en rapport från NZ har landat och denna gång våtare och drömlikare än tidigare. När jag öppande första bifogade bilden så slog den nock direkt.
Carpenter hade gott i klinch med den store brune och denna gången dragit längsta strået.
Läs, se och njut!

En våt dröm har gått i uppfyllelse!

Då flugfisket övergick från att ha varit en ny grej att prova på till att bli en passion föddes även drömmarna. Drömmar om storfisk, spännande resemål, det perfekta kastet.
Två har nu gått i uppfyllelse, det är inte det perfekta kastet, frågan är om den någonsin kommer att besannas? Utan det är de två ovan förstnämda. Har haft fem underbara dagar på ********* river här på Nz. Allt har varit så bra det kan vara, vädrets makter har stått oss ( jag och det danska adoptiv päronet som jag återsammanslutit mig med ) bi, fisken har varit mycket villig och gått efter våra torrflugor. Det bästa av allt, storleken, aldrig har jag skådat en å med sån genomsnittsstorlek. Alla fiskar var mellan 3-4 kg, välmatade och riktiga fighters. Helt otroligt och så förbannat kul.

Jag kan säga att spänningen och nervositeten när man smyger sig på en pool, med vetskapen om fisk på ca fyra kg, är stor. Det är i vissa sammanhang jämnförbart med känslan inför en friåkningstävling på skidor fast man slipper dödsångesten. Händerna får lätta darrningar, andningen ökar takten, pulsen stiger, för att sen följas av världens längsta sekunder då man följer flugan nedför strömmmen. Om man har spelat korten rätt och flugan dras ner i djupet kommer den, phuuu, frigörande utandningen följt av ett glädjetjut men det är bara en etappseger och nu väntar resterande delen av touren. Att få fisken i hamn.

Då fisken är slug och aktsam krävs tafsar som är alldeles för tunna i förhållande till fiskens storlek vilket får en att befinna sig på tunn is under drillningens gång. Men med en hög spöföring och en mjuk hand är det mesta genomförbart och tillslut kroknar även de hårdaste grabbarna och kan likt en val strandas och agera fotomodell innan han får simma tillbaka.
Ibland sker tyvärr det fruktade tafsbrottet, då får man hålla modet uppe och kämpa vidare. För finns det en så finns det flera, lite kantarellplocknings filosofi.

Efter uteblivet fiske hemma i somras var min fiskehunger inför NZ allt för stor och jag är inte mätt ännu men värsta hungern har nu blivit stillad och lugnet har återfunnit sig.

De första veckorna var allt nytt och annorlunda och en viss oro befann sig inom mig. Tänk om jag återvände med ett fiasko som resultat och endast småfångster..
Nu har jag fått drömfisken. Då vi var utan håv och våg kan jag inte ge en exakt vikt men uppskattningsvis 68 cm, runt 4 kg och i kanonkondition. Indian-fisketekniken har blivit bättre och och mina förväntningar och drömmar har gått i uppfyllelse. Så att resterande tid ser jag som ren bonus och en tid för njutning. Självklart har jag glöden kvar och jag ska inte sätta mig på ändan, försöker leva livet med en raket i röven och sova kan man göra i graven, det finns flera storfiskar och nya vatten som väntar. Men om jag skulle ramla av pinnen, som jag för tillfället sitter på och dinglar med benen med ett leende på läpparna, skulle jag göra det med glädje inom mig.

Lev och må / cristian


Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 22.55
Temperatur: -8,4 grader
Vind: Nordvästlig 2,8 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan