Nu är säsongen slut

Idag gjorde jag säsongens sista tur till älven, nu väntar välbehövlig utrustningsvård innan vintervilan sätter in.
Både flugspöet och haspelspöet följa med ut. Jag åkte upp till Golfbanan, parkerade på en tom parkering och gick den väl trampade vägen över hål nios green nerför slänten och ut mot älven. Dock så är de flesta trampen av andra skor än mina vadarekängor även om jag också satt mina spår i green.
Jag tog min vanliga plats på strandbrinken och lät blicken svepa över vattenytan. Det kändes som jag var en statist i en svartvit film. I november så finns det inte mycket färg i vår jämtländska natur.

Isen hade börjat lägga längs land och löven var sedan länge fallna. Vinden drog uppströms och jag tacklade upp Optistreamen. Det fick bli heavymetal igen. Shootinghead system med flytande skjutlina, en intermediate klump på 16 gram. Decimalgram har jag aldrig förstått mig på att lalla med när det gäller fluglinor. Måste man mäta så när för att få till det är det inte i linan kastets begränsning sitter utan snarare i kastaren. Det hela avslutades med en skjunktafs samt en av Flugbindarns ST-heavymetal. Denna rigg räckte inte till utan det blev byte till ännu tyngre grejer. Av med IM-klumpen och på med en Superfastsink, även den på 16 gram :-). Det lirar kanon på Optistream 693. Jag bytte även fluga till en ST-Zonker i lite hetare orangeatoner.

Ett varv senare så var det enda jag krokat en träbit och lite dött sjögräs. Åter på plats på brinken var det dags för kaffe. I mobilen pep det till. Flugbindarn MMS:ar en bild på harr. Tänkte just det, han var på plats vid sitt favorit harrvatten och hetsade lite. Skickade tillbaka en bild på flugspöt mot älven, bilden var lika fisktom som turen blev. Efter kaffet gick jag igenom samma runda med haspelspöt och Dynamiten men inte heller det gav något annat än ett par bottennapp.

Längs älven så drog svanar på väg söder ut, skrockande och trumpetande. Flock på flock passerade och försvann, med sig tog de min fiskelust. Säsongen var slut på samma ställe som jag startade den för ganska precis 7 månader sedan. Även då låg is längs älvbredden och träden var lövfria. Då spirade förhoppningarna inför den stundande säsongen och nu när jag vandrar tillbaka över nians green har jag facit på hand över hur det blev.

Den rapporten kommer inte idag utan först skall jag sammanställa toppar och bottnar, känslor och upplevelser. Jag ska titta igenom säsongens bilder, återvända till öringdrillar, missade hugg, svartkaffepannan och fiskevännerna.
Ur den påsen skall jag plocka fram karamellerna som jag ska suga på hela vintern tills vårsolen åter börjar sätta färg på tillvaron och isen bryter och strömmarna åter öppnar.

Skittfiske
Lunkan