Åter på Rengen och mer Nya Zealand

I lördags skottades skotern fram efter en lång dvala under ett tjockt täcke av snö. Målet var att den skulle bära mig och far upp på favoritvattnet Rengen.
Visst så gjorde den det och vid nio-tiden i går morse så sänkte vi ner våra Demon-blinkar och fisket var igång.
Jag har inte varit ute sedan mellandagarna så abstinensen var stor.
Ganska snart började blinken vandra i sidled och första lilla rödingen var krokad.
Innan vi var klara för dagen och begav oss hemåt hade vi landat tillräckligt många för att få ihop middag för 4 pers och vi kände oss nöjda.
De riktigt fina fiskarna uteblev men far hade en öring av bättre storlek som tog kroken och stack på ett klassiskt öringgrund.
Det verkade som rödingen hade haft matrally dagarna innan för de två största var sprängfyllda i magen och tarmen. Det kan även förklara försiktigheten vid huggen.
Ingen av de bättre kändes speciellt utan det var vid "semi-kik" och på blinkens rörelser som mothuggen gjordes.
Fiskar du på djup ned mot 3-4 meter och harlysdioden vänd uppåt så kan du se nappen på att blinken rör sig. Det är mycket effektivt speciellt när fisken "smakar" på maggoten.
Hoppas nu att det inte dröjer lika länge till nästa tur.

Här kommer senaste rapporten från Cristian Carpenters äventyr på andra sidan klotet.
Denna gång står inte lyckan helt bi..

Det luktar brännt.......

Åter igen fattar jag min penna, en 2000-talets penna, fyrkantig och full av elektroder och det är med ömmande hand som jag skriver. Jag har lagt handen på plattan. Alla måste vi tydligen den långa vägen vandra, vi kan uppenbarligen inte ta lärdom av andras misstag och erfarenheter.

De senaste två turerna har jag nonchalant och slapphänt spännt fast saker på ryggan för att sen tappa dom. Första gången var det en av mina kängor. Dom hade tagits av för att bytas ut mot vadarskor. Efter en stund märkte jag att bara en var kvar, med bister framtoning gick jag tillbaka ett par kilometer i hopp om att återfinna den men utan framgång. En liten strimma hopp återstod då jag inte gick hela vägen tillbaka. Efter att avverkat fisket och fyra dagar senare började tillbaka tågandet till bilen upptogs sökandet. Då vi närmade oss slutet på den redan avsökta delan fann jag till min förvåning kängan liggandes precis på stigen utmed vattnet men den var genomblöt och alg beklädd. Det är vad jag kallar bra sko-karma. Någon har hittat min sko i vattnet och kastat upp den på torra land. Var den ramlade i plurret och hur långt den seglat ner för strömmen har jag ingen aning om men oddsen att återfå en sänkt känga är inte stor. Men ibland så har man uppenbarligen tur.
Inför nästa tur borde detta etsat in ett logiskt tänkande. Noggrant så spännde jag fast spöet utanpå ryggsäcken men tyvärr så satte jag spötygpåsen med öppningen neråt. Knuten gick upp och en av de fyra delarna ramlade ur. Att hitta en spödel i höggräs är som att hitta en nål i en höstack och den här gången hade jag inte turen på min sida. Så mitt klass 4 spö saknar nu den nedersta delen. ( om någon sitter inne på den nedersta delen till Loop Multi klass 4 är jag mycket intreserad ) Förhoppningsvis har jag nu lärt mig att i fortsättningen kolla över mina fastsurrningar. Men som sagt alla måste vi tyvärr den långa vägen vandra och lägga handen på plattan, vissa lär sig fort medans andra måste bränna sig ett par gånger.

Tiden efter den förra turens succé har varit lite si och så där. Vädret har varit besvärligt och fisket har inte varit något att hänga i julgranen. Fiskade en ström och fick några regnbågar men dom va trötta och i klen kondition. Samt att fisket liknade mer att meta än att flugfiska. Nymfer med extra bly doppades ner i början på de små poolerna för att snabbt komma ner på djupet, svintrist och min fokus övergick snabbt till dagdrömmarnas värld.
Det roligaste under den annars så besvikande turen var Hill-Billy 1 & 2 som var med oss ut. Det var Hill-Billy 1 som ordnat satt vi fick komma in till det vattnet vi fiskade. Ett privat landområde som enligt lovord knappt fiskats så förhoppningarna var extra stora. Då fiskesuccén uteblev fick nöjet komma från Hill-Billy historier, i synnerhet från nr 1. En riktigt skjutglad kiwi som på yngre dagar jagade hjort från helikopter, lade ner vildsvin med endast kniv som vapen och varit i handgemäng med brunstiga hjortar. Lägg till lite konservativt tänkande och en aning altzimers, då han berättade allt två gånger, så förstår ni att det ändå blev händelserik vistelse ute i det fria. Ett annat stort plus var den storslagna miljön, ett mini-format av Grand Canyon med vegetation så det var bara att insupa vyerna och njuta, allt detta fick bli plåster på såren för det avsaknaden fisket.
Med den fart som tiden tenderar att ha är dröjer det inte länge innan det är dags att lämna Nz, för den här gången, och bege mig tillbaka till Australien. 12 mars är det slut på det roliga. Tillbaka till hettan och ormarna, hitta någon sorts inkomstkälla, resa runt lite innan det ät dags att återvända hem till min jämtländska dålgång och min fyrbenta vän.

Men än är det inte slut vare sig på rapporter eller fiske.

På återskrivande / Cristian.

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 21.25
Temperatur: -3,9 grader
Vind: Sydostlig 3,1m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan

Bloggtips och Sveriges nya fluga

Kolla in den senaste raden mina nyfunna bloggvänner "Fiskemorsan" En grymt läcker blog med massa roligheter som klart kan rekomenderas.
Surfa in och kolla :-)

Sveriges nya fluga är en tävling på Sportfiskeforum.se. Min fiskevän och bloggkompis Flugbindarn skickade in fyra egna kreationer och alla gick vidare bland de 15 som nu kan röstas på.
Nu funkar länken igen och röstar gör ni här!

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 22.15
Temperatur: -6,9 grader
Vind: Nordvästlig 1,2 m/s
Molnlighet: Halvklart
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan

Blodsmak och visuella käftsmällar

Ja fyn fan. Det kostar på.
Idag damp mina nya skatelagg, med det utmanande namnet Volcan ner med budbilen och jag blev drygt 2000 kronor fattigare, vilket var närmare halva ord.priset - tack Rossön :-), så skulle det begås skidpremiär.
När gumman var åter från ridskolan, sonen återbördad till sin mor och dottern insomnad så var det dags. Snörade på mig de hittils helt oanvända reainköpta, oxå de halva priset, skatepjäxorna. Vickade lite på tårna och gav mig iväg.
Hunden som annars är ivrig att följa med fick dagen till ära stanna hemma. Skulle det gå åt helvete så skulle åtminstone ingen se mig inte ens hon.
Sagt och gjort 21:30 hoppade jag i skidorna i Duveds fina längdspårsystem som kvällen till ära var opistat. Nja de hade nog gjort spåren fina i morse men dagens myckna snöande hade bäddat in dem i 10-15 centi fin, kall och kärv pudersnö.
Offpistskating om man så vill.
Om jag skall snabbt sammanfatta mina tre första kilometer som skatare så blir det med blodsmak i munnen och en salamimacka som åkte hiss upp och ner i matstrupen innan den väl bestämde sig för att stanna kvar i min kropp.
Inget var gratis, tekniken usel och konditionen lämnade allt över att önska.
Nu sitter jag dock här, efter omständigheterna relativt nöjd med mig själv och planerar redan in nästa tur. Även om ångesten fäste som universalklister så fanns det en spirande glädje som då och då, läs i utförsbackarna, gjorde sig påmind och lockar till fler försök.
Drömsenariot är -5 grader, mancheterlika spår och en dragvillig hund. Sol och glada tillrop från de som passeras i den långa stigningen på 15 kilometers rundan.
Jag vet det är långt dit men va fan, nån gång kanske det nästan blir så bra :-)

Min norske vän Bokbindarn har begått vårpremiär i hemmaälven.
Spridda vak siktades men ingen av de som gjorde vakringar var villig att bita i flugan.
Rapport kom oxå från fjorden där torsk fångats på knädjupt vatten längs badstränderna när de är ute på fodersök.
Nu väntar han bara in lite skön vårvärme sedan ger sig bröderna ut på havsöringsjakt i fjorder. Gissar att det snart kommer ramla in de första fångstbilderna.

Påtal om bilder så har ytterligare en rapport från NZ har landat och denna gång våtare och drömlikare än tidigare. När jag öppande första bifogade bilden så slog den nock direkt.
Carpenter hade gott i klinch med den store brune och denna gången dragit längsta strået.
Läs, se och njut!

En våt dröm har gått i uppfyllelse!

Då flugfisket övergick från att ha varit en ny grej att prova på till att bli en passion föddes även drömmarna. Drömmar om storfisk, spännande resemål, det perfekta kastet.
Två har nu gått i uppfyllelse, det är inte det perfekta kastet, frågan är om den någonsin kommer att besannas? Utan det är de två ovan förstnämda. Har haft fem underbara dagar på ********* river här på Nz. Allt har varit så bra det kan vara, vädrets makter har stått oss ( jag och det danska adoptiv päronet som jag återsammanslutit mig med ) bi, fisken har varit mycket villig och gått efter våra torrflugor. Det bästa av allt, storleken, aldrig har jag skådat en å med sån genomsnittsstorlek. Alla fiskar var mellan 3-4 kg, välmatade och riktiga fighters. Helt otroligt och så förbannat kul.

Jag kan säga att spänningen och nervositeten när man smyger sig på en pool, med vetskapen om fisk på ca fyra kg, är stor. Det är i vissa sammanhang jämnförbart med känslan inför en friåkningstävling på skidor fast man slipper dödsångesten. Händerna får lätta darrningar, andningen ökar takten, pulsen stiger, för att sen följas av världens längsta sekunder då man följer flugan nedför strömmmen. Om man har spelat korten rätt och flugan dras ner i djupet kommer den, phuuu, frigörande utandningen följt av ett glädjetjut men det är bara en etappseger och nu väntar resterande delen av touren. Att få fisken i hamn.

Då fisken är slug och aktsam krävs tafsar som är alldeles för tunna i förhållande till fiskens storlek vilket får en att befinna sig på tunn is under drillningens gång. Men med en hög spöföring och en mjuk hand är det mesta genomförbart och tillslut kroknar även de hårdaste grabbarna och kan likt en val strandas och agera fotomodell innan han får simma tillbaka.
Ibland sker tyvärr det fruktade tafsbrottet, då får man hålla modet uppe och kämpa vidare. För finns det en så finns det flera, lite kantarellplocknings filosofi.

Efter uteblivet fiske hemma i somras var min fiskehunger inför NZ allt för stor och jag är inte mätt ännu men värsta hungern har nu blivit stillad och lugnet har återfunnit sig.

De första veckorna var allt nytt och annorlunda och en viss oro befann sig inom mig. Tänk om jag återvände med ett fiasko som resultat och endast småfångster..
Nu har jag fått drömfisken. Då vi var utan håv och våg kan jag inte ge en exakt vikt men uppskattningsvis 68 cm, runt 4 kg och i kanonkondition. Indian-fisketekniken har blivit bättre och och mina förväntningar och drömmar har gått i uppfyllelse. Så att resterande tid ser jag som ren bonus och en tid för njutning. Självklart har jag glöden kvar och jag ska inte sätta mig på ändan, försöker leva livet med en raket i röven och sova kan man göra i graven, det finns flera storfiskar och nya vatten som väntar. Men om jag skulle ramla av pinnen, som jag för tillfället sitter på och dinglar med benen med ett leende på läpparna, skulle jag göra det med glädje inom mig.

Lev och må / cristian


Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 22.55
Temperatur: -8,4 grader
Vind: Nordvästlig 2,8 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan

Sommarens flugfiskeutmaning!

Det var tidigare lite snack hit och dit om flugor och flugmönster. Måsten och icke måsten. Gamla klassiker eller nymodigheter. Alla vi som fiskar fluga har våra egna favoriter och hatobjekt.
Bland det fränaste jag sett på länge är min fiskevän Flugbindarns storstädning i flugasken.
Nu ligger innehållet i hans Streamer-ask ute på Tradera.
Skynda fynda!

Själv låter jag den auktionen vila då jag har en annan utmaning att kontra med.
Den är enkel men kan bli ack så svår.
Att under sommarsäsongen 2010 endast fiska med mina 7-måste flugor i Åreälven.
Reglerna är enkla:
Välj ut 7 flugor som skall klara av säsongen 1 juni - 31 augusti i Åreälven.
Geografiskt så gäller det från övre fiskekortsgränsen i Tångböle FVO och ner till Liten i Järpen.
Inga förändringar av flugmönstret än storlek och förtyngning tillåts.
Olika färgkombinationer eller liknande är inte ok.

De flugor jag kommer änvända är:
Goddards Caddis

Superpuppa Brun/gul

Klinkhamer Olive

Brown Wulff

Adams

Guldribbat haröra


Wooly Worm


Varför denna utmaning kanske vän av ordning undrar?
Jo det är av två anledningar:
1. Avdramatisera den hela hetsen av mängden flugmönster i våra askar. Lägga fokusen på fisket.
2. För att bli en bättre fiskare. Helt enkelt lära mig använda fförre mönster på ett bättre och mer effektivt sätt.

Så nu till den STORA frågan, vilka vågar anta utmaningen?
Att under 3 månader använda enbart sju flugmönster, självklart av eget val, i Åreälven.

Nå vad säger ni??

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 23.10
Temperatur: -4,6 grader
Vind: Ostlig 2,0 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan

Bilder från NZ och vakrapport från Trönderlag.

Äntligen hemma igen och tillbaka i lägenheten. Har bott i kappsäck i 2 veckor i väntan på att få badrummet och vardagsrummet renoverat och resa i Norge.
Igår riggades allt i ordning hemma igen oh nu väntar vi bara på några hyllor och skåp i badrummet.
Datorn är up&running igen så nu har jag kunna lägga in bilderna tillhörande senaste rapporten från Cristian Carpenter och hans NZ-äventyr, se senaste inlägget.
Flugfiskeabstinenserna är nu kraftiga och tillståndet har slagit över i apati. Behöver tända av har inte landat riktigt ännu.
Det blir inte bättre av att första rapporten om vakande fisk inkom igår från min vän Bokbindarn som hade gjort ett besök en bit upp i Nidelva.
Ute snöar det och våren känns långt bort.
Ljuset har kommit åter så kanske, kanske ändå...

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 11.30
Temperatur: -0,7 grader
Vind: Västlig 4,6 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5 m3/s
Skittfiske
Lunkan

Stora bågar i Nya Zealand

Här kommer ännu en av Cristian Carpenters rapporter.
Nu börjar jag nästan bli lite sur på honom som lever livets glada dagar down under medan jag fajtas kyla, igår -36 grader, vinter och arbete.
Mot vissa ler vår herre.
Bilder kommer senare då jag inte har datorn i toppskick för att lägga in dem.
Läs och njut så länge.

Då tidigare inlägg kan har vart en aning tafatta, har jag denna gång
hämtat insperation hos vår tonnårshjälte Bert-stjärt och gett det
hela en dagbogs liknande framtoning.

Fredag.
Efter en förmiddag med bestyr i civilisationen blev det en sen avmarsch mot nästa äventyr, härnäst väntar en vecka ute på fältet. Då jag tre timmar efter att lämnat bilen anlände till stugan, blev jag bemött av en behagande syn, en stuga i tipp-topp shape, nästan för fin. Den riktiga vildmarkskänslan faller lite i glömska då det är toalett med spolningsfunktion, men ibland är det skönt med bekvämligheter.
Fiskespöet stannade kvar i fodralet under resans gång och får stanna där tills imorgon och kastarmen får en vilodag, man vill ju inte få fisk-armbåge som kännetecknas med liknande syndrom som tennis-armbåge fast mycket värre smärtor samt följt av hemska mardrömmar.
Middag följt av bokläsning, kämpar för tillfället med "Greven av Monte Cristo" 875sidor med liten bokstavsstorlek. Då jag inte är den snabbaste läsaren och då läsning hos mig frambringar tunga-ögonlockssyndromet, tar det sin tid.

Lördag.
Ny tid ny strid, efter att redan kvällen innan längtat efter min älskade havregrynsgröt avnjöts den i godan ro i ackompanjang av en kopp kaffe. Detta följdes av det, på schemat, återkommande morgon besöket till.........
Ja ni får gissa själva, men frigörande var det.
Vädret var på min sida med klarblå himmel och en värmande sol, dock en liten vind drog igenom dalen, tack och lov uppströms. Snörade på mig skorna och satte av uppströms, efter 20 minuters vandring genom tät skog kom jag fram till dalgångens öppning för att till mitt förfärande se två fiskare 50 meter längre upp, det var "Von Krösus" och hans guide som på rikemannavis flugit helikopter in. Att fiska hack i häl på dom skulle vara lönlöst och med en moral-flagga hissad i topp är jag inte den som går förbi och ställer mig uppströms.
Så att snällt gjorde jag helt om och travade en timme nedströms till början av den klyfta som sen sträckte sig uppåt mot den öppning där jag nyligen befunnit mig. Jag kan inte säga att jag här ifrån gick uppströms snarare klättrade ålade djupvadade genom denna labyrint, men vackert var det och förhoppningarna om storöring låg i luften. Efter en stund forchering mot naturens krafter såg jag en mycket lovande pool. Ställde ifrån mig spöet och smög fram i skydd av träden, och mycket riktigt stod det två fiskar i 2-3 kg klassen, precis när jag var påväg att hämta spöet för att gå till attack såg jag det som tidigare varit en stor sten komma till liv, det var ingen Sten utan en öring i xxxxl format. Pulsen steg till 200 och försiktigt vadade jag ut nedströms uppskattade längden och började mata ut lina. Det första kastet blev lite kort och för långt till höger, ett kast till, denna gången med perfekt presentation, ser hur denna jätte till fisk börjar gå mot flugan och med futtiga tio centimeter kvar får flugan en stripning och fisken ( smart som han är ) avbryter attacken och vänder om.
Gör några försök till men han har fattat att nåt är lurt och parkerar sig på botten för att vänta ut stormen. Besviken fortsatte turen upp genom klyftan, det cirka 40 minuterna längs med stigen blev upp med klyftan omvandlat till nästan fem timmar. Resten av dagen snurrade samma tanke i huvudet, den bort kastade chansen på denna stor fisk. Tanken på fisken etsade sig kvar på min näthinna och ända in på småtimmarna låg jag och vred mig i ångest och plågor, men så tog jag mitt förnuft till fånga och beslutade mig för att ta revansch imorgon.

Söndag.
Morgonbestyr ( se lördag. )
Efter en grå mulen morgon med en lätt regnskur klarnade vädret upp och jag tågade iväg mot min vendetta, idag skulle jag dra det längsta strået. Även idag stod dom fint uppradade i poolen, men nu kunde jag räkna till fem fiskar alla gissningsvis mellan två och tre kilo. Bestämde mig för att fiska på den som stod längst bak till
höger i poolen. Smög fram till kastpunkten och samlade mina krafter och presenterade flugan och med handen på hjärtat kan jag säga att presentationen var riktigt bra. Men det sket fisken blanka fan i han tittade lite på flugan för att sen återgå till sina dagdrömmar. Men det stod en till fisk i den snabbare delen av poolen och med lite tur borde han inte ha sett mig. La ut flugan och ser hur han stiger mot ytan men min iver gör att jag lyfter spöet för tidigt och jag rycker flugan ur hans mun, snabbt ut med flugan igen, ännu en gång går han mot flugan och nu har jag lugnet på min sida, låter han ta flugan, reser spötoppen.
-Jaaaaaa! Där satt han, men lyckan varar inte för evigt och 10 sekunder senare står jag åter på strandbanken med spikrakt spö. Nu är det krig.
Går tillbaka till stugan för att fylla på med energi inför nästa drabbning, fyra timmar senare skuttar jag ner längst med stigen, förhoppningsvis för sista gången. Testar först ett kast på den lugna delen men det är lönlöst, dom bryr sig inte ett dugg om min fluga, men en vacker dag ska dom få vika ner sig. Så åter igen får jag ge mig på den snabba delen. På andra kastet smäller det på en fisk, en riktig vildkatt, han far och flänger och bjuder på en riktig åktur a'la klassisk regnbågs.stil och nu är det jag som skrattar sist.
Med lite rakare rygg vänder jag hemmåt mot middag, men fortfarande där nere i djupet finns det några öringar som jag har något otalt med.
Måndag
Morgonbestyr. (se lördag)
Idag satte jag av uppåt mot nästa stuga belägen vid älvens start, till mitt sällskap hade jag tre amerikaner tillika dedikerade fiskare. Inte långt efter att lämnat stugan omfamnade fiskefrensit oss och tid och rum slutatde existera. Efter att tappat amarikaner nr:2 och 3 bildade jag och amerikan nr:1 en forcherande duo med blicken inställd på öring.
Som hemligt vapen hade han med sig en kikare vilken visade sig mycket effektiv, en riktig fish-finder. Älven växlade mellan alla olika sorts karaktärer den ena mer inbjudande än den andra. Vår duo visade sig vara en framgångsrik historia och våra fyra ögon såg fisk efter fisk. Tyvärr var min kroknings-karma på lägsta nivå, flera gånger hade jag fisk som reste mot flugan men aldrig fullföljde sin jakt på föda, samt många egna misstag. Men det gjorde absolut ingeting, det var ändock en fiskedag jag sent kommer glömma.
Åtta timmar senare utan lunchpaus och med vandringsryggsäcken ständigt sittandes på ryggen vaknade vi våran fiske-trans och insåg att vi hade en bra bit att gå upp till stugan. Först nu uppenbarade sig hungerkänslorna och benens trötthet. Med staplande steg kämpade vi de en och en halv timmarna upp till stugan. De tusentals stenarna
och hala rötterna som hade stigen i sitt våld var inte till vår fördel, men tillslut uppenbarade sig de fyra väggarnas trygghet och vi kunde avnjuta en mycket efterlängtad middag.

Tisdag.
Gårdagens utmattande upptåg resulterade i en mycket god natts sömn, detta följdes självklart av morgonbestyren. ( se lördag )
När alla var påklädda och redo begav vi ,jag och amerikanarna, oss iväg mot älven igen. Vi gick nerströmms tillbaka på den stig som igår framstog som en kamp på liv och död var idag en härlig morgonmarsch. Vi behövde inte gå långt innan fisket såg allt för inlockande ut för att motstå. Då vi befann oss i älvens översta del var den mycket liten och hade en mer "spring creek" liknade framtoning, vilket höjde spänningsfaktorn till max. Dagen skulle visa sig bli mycket fiskrik. På fyra personer, smygande och krypande utmed älven, krokade vi 12 fisk. Av dessa landades dock endast 4 pga av mänskliga samt naturliga skäl. Lägg till lika många missade hugg och skrämda fiskar så kan ni själva addera ihop och förstå att även denna dag blev en succé.
Vi lämnade stugan med planer på en lugn och avslappnad fiskedag, men åter igen omfamnade fiskets erufori oss och lunchen ersattes av rullars knarr då regnbågarna rusade utmed älvbanken och energin hämtades ur fiskets glädjerus.

Onsdag.
Morgonbestyr ( se lördag )
Med en tår i ögat skiljdes jag från mina kära jänkare men med planer på återförening vid senare tillfälle och ett nytt fiskevatten.
Då denna älv var fiskad från början till slut tog jag fart över topparna och landade i nästa dalgång och i början av en ny älv. Då vandringsleden först gick rakt upp sen rakt ner och allt detta genom tät skog och med de allt för återkommande stenarna och rötterna var det inte en njutningsfull vandring utan mer ett nödvändigt ont. Men med lite jävlar anamma och en dos bångstyrighet var hindret snabbt ett tillryggalagt kapitel.
Efter ankomst till stugan han jag knappt få av mig ryggsäcken innan jag tog rygg på, tro det eller ej, ännu en amerikan men denna gång en äldre årgång. Då vi båda var lite urlakade från vandringen gick vi bara en kort bit nedströms innan vi vände om och fiskade oss tillbaka mot stugan, det blev dock en ganska fisklös historia. Men i
sista poolen fick mina ögon, som blir allt bättre på att syna fisk, syn på en grann fisk som stod och mumsade i strömmen. På andra kastet kopplade jag på en grann regnbågen som stannade vågen på 2,6 kg, ett nytt personsbästa, och ett steg närmare 3 kilos gränsen som jag hoppas passera inom en snar framtid.
Torsdag.
Morgonbestyr ( se lördag )
Ännu en dag med "good old Billy-Bob " som jag vill kalla han, en tvättäkta amerikan med repliker som "go get them boy" och "yhea that's a BIG brown". Då han insisterade på en tidig morgon var det bara att ställa alarmet på 06.00 utan snooze. Av vädret att dömma kunde det bli en kanondag, vilket det också blev, bortsett från den vind som blev starkare ju längre dagen led, men man ska inte ha det för lätt. Tyvärr krosades ännu en gång mina förhoppningar om få kroka en brunöring, har bara landat två än så länge, det är inget fel på regnbågarna men det är mer prestige att lura en brunis. Billy-Bob krokade två varav en stannade vågen på 3,2 kg och den andra simmade under en sten och gnagde av tafsen. Men för varje försök ökas chansen. Framöver gäller det bara att hitta dom, dom är snäppet svårare att se då dom ligger och lurar där bland stenarna. Men vid dagens slut var jag ändå nöjd då jag landat två regnbågar en på 2,5 ( som jag till en början trodde va en brunis, hur man kan vara besviken med en 2,5 kg fisk vet jag inte men lite bistert var det när
det uppenbarade sig att det var en regnbåge ) och den andra på futtiga 1,6 kg, vikt och längd var mycket viktigt för den pompösa herr Billy-Bob som var snabbt framme med vågen.
Då klockan redan hunnit passera 16.30 och vinden blivit allt för stark rundade vi av det hela och återvände tillbaka till stugan.

Fredag.
Morgonbestyr ( se lördag )
Sista dagen i vildmarken ( för den här rundan ) och ännu en vacker morgon med klarblå himmel och vindstilla. Idag var fokus inställt på brunt, och Billy-Bob utlovade goda chanser då han visste var ett par stycken stod på den sträcka som vi skulle avverka idag.
Då vi i första poolen stötte på några regbågar lade jag några tafatta kast då min fokus låg på kommande brunöring och succén uteblev. När vi äntligen hittade en brunis hade självklart vinden växt på sig och en stark motvind komplicerade det hela.
Med all kraft jag kunde förmå mitt spö att framkalla tvingade jag flugan genom vinden i försök att servera en vacker presentation, efter ett par försök flöt flugan förbi precis ovanför huvudet på fiskstackarn men ingen reaktion. Bytte till nymf, samma sak, en annan nymf men han visade inga tendenser på hunger. Så åter igen blev jag brun- besegrad. Fick dock ett försök till på en lite längre upp efter strömmen men även här gick jag lottlös och med sänkt huvud ut ur striden.
Då maten börjar sina och gasflaskan är tom var det dags för mig att bege mig tillbaka till civilisationen för ett Pit-stopp, tog sikte mot bilen och la bena på ryggen. För att knyta ihop säcken kan jag avslutningsvis sumera veckan med endast positivt laddade ord. Det har varit en kanon vecka med bra fiske, fint väder, trevligt folk och nytt PB, härnäst väntar en flottig hamburgare och en bärs.

Tack och hej leverpastej / Bert-stjärt.

Cristian

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 21.20
Temperatur: -10,6 grader
Vind: Ostlig 5,7 m/s
Molnlighet: Mulet
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan

De 7 - måste flugorna, för Jämtland.

Nu har de första egna listorna börjat ramla in i mailboxen.

Troutlaws har ni här i dagboksform
Måndag: Europa no. 12. Vi sänder vi en tanke till salige mentorn Rolf Smedman.
Tisdag: Klinkhammer olive. En mycket fisklig torrfluga. Kort och gott.
Onsdag: Wooly Worm. Mången ettrig sjöörings baneman.
Torsdag: Cigarrformad guldribbad harörenymf storlek 8, förtyngd med blytråd. Obs! EJ med kulhuvud. En Bengt Öste-klassiker i västra Jämtland.
Fredag: Streaking Caddis. Nattsländeimitation eller attraktor, välj själv. Extremt allround. Stor som liten. Strippa snabbt på vågor eller drifta den i strömmen. Storlek 4-14. Större modeller bör innan fiske dras i en burk med hjullagerfett för båttrailers, enligt jämtlandsveteranen Leif Högström.
Lördag: Har du inte lyckats landa nåt stort än? Muddler Minnow i Don Gapen´s originalversion. Storlek 6-12.
Söndag: Superpuppa svart/ limegrön med grizzlyhackel. Är du tvungen att välja en enda fluga i strömvatten blir det denna.

Här kommer nästa lista, kort och koncsis från en trogen läsare.
1. Klinkhammer olive och/eller grå kropp
2. superpuppa olivgrøn/eller grågul
3. E12
4. Streaking Caddis i alla færger och storlekar
5. mørkbrun eller gråvit hjorthårsfluga
6. mygg/knott imitation helsvart
7. Muddler Minnow

Min Utsidas bidrag har ni här. Utan inbördes ordning
klinkhamer
superpuppa
streaking caddis
haröra
e12 korkvarianten
adams
cdc emerger

Det var ju kul det här, är ni fler som har listor så sänd in dem till mig :-)

Väder och vattenstånd Duved
Klockslag: 22.30
Temperatur: -17,4 grader
Vind: Sydostlig 6,5 m/s
Molnlighet: Halvklart
Vattenföring: 5,2 m3/s
Skittfiske
Lunkan